Jag var fruktansvärt nervös inför det allra första babysimmet. Inte för Viktors del, men för min egen. Mitt mellannamn (som jag gett mig själv) är fru Opraktisk och jag bävade för hur det skulle gå allt sedan jag fick samtalet från Folkhälsan som sa att vi har plats på babysimmet i Söderkulla. Hur ska man göra? Avklädning och påklädning? Hurdana badbyxor? Går allting på svenska (min man är finskspråkig)? Måste man ha vattentäta amningskupor i baddräkten? Vad händer riktigt under simmet?
Det var min käraste väninna som fick ta smällen.Hennes döttrar har babysimmat i Sibbo i flera års tid och det var till henne som jag riktade alla frågor. På något sätt kändes det väldigt osäkert att åka till en helt obekant plats – för att sedan hiva sin baby i bassängen. Så jag frågade på. Om duschar, om skötbäddar, om hur det såg ut i största allmänhet. Till exempel fick jag ett strålande tips om att ta med babyskyddet ur bilen och ha det som ”förvaringsplats” för babyn så jag också själv kunde duscha och klä om. ”Sätt kisskyddet som kom i moderskapsförpackningen i stolen och vira in babyn i handduken så han hålls varm”, rådde min väninna mig.
Situationen kändes bättre efter en fyra fem samtal som handlade om babysim. Själva simmet gjorde mig knappt nervös alls (förutom riskenf ör bajskatastrof då), men desto hispigare blev jag av tanken på allt där runtomkring. Trots alla goda råd från min privata hjälplinje kan jag inte påstå att den första simgången blev någon succé. Eller jo, simmet i sig, men fru Opraktisk hade det rätt tufft i dusch- och omklädningsrum.
Jag borde säkert ha övat hemma på att duscha med Viktor, jag borde ha övat att hålla honom i famnen och klä på honom baddräkten och jag borde har virat in honom i badhanddukten några gånger, bara för sakens skull. För det var ingen lätt match att få på honom brottardräkten, särskilt inte som jag duschade gossen först så att han var fuktig i huden och extra slingrigt hal att hålla i. Men på något vis gick det vägen och till sist var vi klara för simpremiär.
Det var med återhållen andedräkt och en förundrad unge i famnen som vi sänkte oss ner för trappstegen till bassängen. Den här dagen visade den digitala temperaturmätaren ovanför bassängen 34 grader celsius – vilken tur ni har, sa simveteranerna som visste att vattnets temperatur vanligtvis är 32. Skönt och varmt omfamnade vattnet oss och Viktor var lugn. Det var han i själva verket hela simpasset, från ringlekarna och sången i början till den avslutande ”Nu är det slut för i dag, tack och adjö för i dag” med ett sista handstänk till avsked. Vi såg inga glädjeplask men heller inga sura miner hos vår gosse, inte ens fast morsan doppade hans ansikte i vattnet några gånger när hon inte hade kläm på greppen som babysimledaren Maria visat oss.
Det står säkert klart för alla att fru Opraktisk fick kämpa duktigt också i andra änden, det vill säga då baddräkten skulle av och då både mor och barn skulle duscha, torka sig och få kläderna på. Det fixade sig på något sätt också om jag tjoade på blöjor och små strumpor i en takt som kunde ha fått mången annan att nå stressgränsen. Vi två var faktiskt klara för hemfärd före barnets far ...
Det blev en fin start på babysimmet också om det kändes ganska tufft, för Viktors föräldrar det vill säga. Lillkillen somnade bums i babyskyddet på vägen hem, och det hade också vi vuxna velat göra. ”Simning tar alltid på krafterna” konstaterade vi och lät bli att nudda vid tanken på det att vi faktiskt inte tagit ett enda simtag under halvtimmen i bassängen.
