Bubbelbad

Det är en mycket stolt mor som rapporterar om babysimmet! Veckans tema var blåsa bubblor och det kunde inte ha kommit lägligare för oss. Dagen innan hade Viktor plötsligt lärt sig den ädla konsten att blåsa bubblor i mjölkglaset - till sin egen enorma förtjusning - och nu fick visa upp sina nya färdigheter i bassängmiljö.

"Hur blåser du bubblor" frågade jag och efter att ha demonstrerat hur det fungerar i vattnet så gjorde han precis det, blåste bubblor och solade sig i glansen från min oreserverade beundran. Vilken duktig liten kille. Senare vågade han också visa simledaren Bodil hur han blåste bubblor, och en babydocka och en hink fick också äran att se honom frusta fram en aldrig sinande ström av bubblor.

"Du kan också pröva lyssna på vattnet", föreslog Bodil och demonstrerade med ena örat mot vattenytan. Det örat ville inte Viktor höra på, han tyckte väl det fick räcka med ett nytt konsttycke per simgång. Men tro mig, här fick den stolta morsan ett nytt mål för ögonen - nu ska vi börja öva oss på att lyssna, också om jag tyvärr inte tror att mjölkglaset fungerar som läromedel i det här fallet. Vi får hitta på något annat.

För att mammas lilla simmare inte skulle blåsa sig blå i ansiktet så jagade vi lite bollar också, och lekte i bassänghörnan där vattnet är så lågt att Viktor kan gå omkring. Hink och spade fick vi med oss och han fyllde och öste och fyllde och öste. Plötsligt tog han spaden pch slängde iväg en vattenskvätt mot en liten medsimmare, en tjej på 1,5 år ungefär. Hon stämde upp i ett illvrål, blev riktigt stött. "Det var ett misstag" tröstade jag, "Viktor menade inte illa då han viftade med spaden". Och just då trodde jag genuint på den förklaringen. Men nu är jag inte längre säker.

I går kväll plockade vi fram badbaljan och Viktor plaskade på, helnöjd, med en liten stekpanna i plast i näven. Plötsligt kom en panna vatten flygande mot mig, och en till. I baljan satt en filur som stänkte vatten på mig så mycket han orkade. Vattenplasket ackompanjerade han med att skratta högt och förtjust, högre ju mer förskräckt jag låtsades vara. Hmm, vi får se nästa vecka på simmet om det blir fler skvättande "misstag" ... Då är det en mindre stolt mor som får lov att applåder mindre och uppfostra mera.

Nyårsplask

Härligt att äntligen få babysimma igen efter en paus på en månad. Julhets och dåligt väglag gjorde att vi missade fjolårets sista simgånger så nu var både Viktor och morsan hans ivriga på en halvtimme i bassängen. Eller ja, lillkillen nu 1 år och 4 månader, uttrycker mera vill inte än vill - men han gav i varje fall inte hals för några protester varken före, under eller efter simturen. Tillräckligt många bussar och lastbilar som susar förbi utanför bilrutan gör alltid susen.

Roligt att se alla bekanta bebisar och knattar igen, ett nytt litet pyre inledde också året med babysim. Nu igen fick jag samma känsla som före jul, har gruppen blivit större? Det känns lite stökigt och nästan trångt i bassängen med så många små simmare (och föräldrar), blir inte så mycket plaska och begrunda i lugn och ro då man får kryssa mellan öar av badande småttingar.

Men äsch, jag ska inte klaga. Babysimma i 33-gradigt vatten mitt i vintern är urskönt! Dagens tema hette grepp, en riktigt bra grej att friska upp trots att Viktor och jag nästan kan kalla oss babysimveteraner vid det här laget. Vi övade lite grepp, trampade vatten, kollade in rutschkanan och hur kul det är att rulla bollar i den, vi hällde vatten med en hink och viftade med en sprutkanna.

Bassänghörnet där bubbelbadet ligger är hans absoluta favorit. Där kan han själv röra sig i vattnet (på etaget som är badets bänkar) och jaga bollar, kasta bollar och vifta med flytleksaker. Kul är det också att kolla in vad andra simmare håller på med - har någon kanske en ännu bättre pryl i nyporna?

I bubbelhörnan tog Viktor sig också en ofrivillig liten dykning. Han jagade en boll alltför ivrigt, tappade balansen och doppade hela ansiktet i vattnet. Lite spottade han och fräste, men ingen fara skedd. Bollen fick han förstås tag på. Senare frågade jag honom om han vill dyka, men resultatet, svaret, var en energisk huvudskakning som fick vattendropparna att stänka om honom som från pälsen på en hund. Vi dök inte.

Viktor var hela simtiden igenom noga med att hålla mig i ett fast grepp, trodde emellanåt att jag hade en bläckfisk i famnen så som han trevade efter mig. Mammigt skede. Den här gången gick dusch och bastande och påklädning galant - börjar jag bli van? - trots att det som vanligt var ganska trångt om saligheten i omklädningsrummet. Banan, vatten och lite russin, en lätt dust med ytterkläderna, och simpremiären för i år var en succé från början till slut.

En av de trevligaste grejerna med babysimmet är snacket före och efter själva bassängtiden. Barnen och deras mammor blir mer bekanta gång för gång och det är skojigt att se hur småttingarna växer till sig och lär sig nya saker. Det visade sig att det är babyboom i vår grupp. En simmare ska få ett syskon alldeles i dagarna med två andra blir storebror respektive storasyster till midsommar. De nya småttorna lär vi tyvärr inte får se i aktion - när Viktor blir två år i höst så är han nämligen för gammal för babysim.



.