I bollhavet

Varje vecka är det ett skilt tema på babysimmet. Efter att ringleken i början klarats av och alla babyer hälsat på varandra så presenterar ledaren dagens tema. Ofta kan en någorlunda skärpt förälder härleda sig temat redan då man väntar på simtur vid bassängkanten : Är det till exempel bollar så är vattenytan översållad av färgranna, runda prickar. Ett tema per vecka är hur som helst det som gäller.

”Dagens tema är plaska och skvätta”, kan Bodil säga. Eller ”dagens tema är lötkötpötkön” (vad de där långsmala, runda flytetygen heter på svenska har jag ingen aning om), och så visar hon några exempel på vad man kan göra med babyn i bassängen, sådant som alltså tangerar dagens tema. Modellen är en liten babydocka som är hur snäll och tyst som helst fast hen får vatten i ansiktet.

Olika teman för simmet är kul, men i praktiken så kör Viktor med samma tema mer eller mindre varje vecka. Hans favoritgrejer i vattnet är att skvätta med händerna, plaska med fötterna, trampa vatten urfort under vattenytan och jaga bollar som flyter i vattnet med alla kroppsdelar. Bäst av allt är ändå att provsmaka bollarna, olika stora och i olika färger. Smaskens.

Senaste vecka var det bolltema som gällde och i bassängen guppade röda, gula, blå och mönstrade bollar, stora och små. Viktors ögon var runda som tefat då vi stod och väntade på simtur vid bassängkanten. Man riktigt såg hur han försökte processa hela härligheten, alla de där bollarna som bara väntade på att han skulle sätta sina två, sylvassa tänder i dem.

Härligt var det också. Vi plaskade efter bollar av alla de slag och skvätte så det stod härliga till. Tuggade och smakade gjorde vi också. Så härligt och så intensivt var det ändå att energin sinade på slutrakan. Det blev överdos på bollar för Viktor och simturen slutade i tårar. Så vi smög oss upp ur bassängen före ringlekarna på slutet tog vid.

Det är väl så det ofta brukar vara när det gäller barn. De allra roligaste lekarna slutar ofta med gråt. För Viktors del var det lite mat i kistan och en tupplur som behövdes, så var han sitt soliga jag igen.

Simmarkrubb

Jag har en väninna med en son som är ganska exakt en månad yngre än vår Viktor. Vi går ut på promenader,vi låter gossarna våra leka tillsammans och per telefon utbyter vi erfarenheter om allt från nappflaskor och blöjstorlekar till goda råd om babyaktiviteter. Till exempel tipsade hon mig om hur mycket barnmusik det finns på Spotify och jag tipsade henne om hur kul det är att babysimma. (Allra viktigast är förstås att snacka över en kopp kaffe med något gott till, men det är en annan historia.)

I vilket fall som helst så har hon ett kul sätt att ”banna” sig själv. Hon kan exempelvis packa in sin lillkille i vagnen och konstatera att ”han har bara hjälmmössa och huva på sig, jag tog ingen annan mössa med mig, nu är jag säkert en dålig morsa igen”. Den sista delen av kommentaren har fastnat hos mig och är faktiskt ganska fix. Tänk så skönt att kunna ge sig själv lite respit i moderskapet. Jag menar vi mammor pysslar från morgon till kväll med våra gullegryn och gör allt för att de ska ha det så bra som möjligt. Vi går till ytterligheter och tänjer det där lilla exta för att hinna till. Och ändå är vi inte riktigt nöjda.

Den där dålig morsa-titeln har jag fått lov att damma av med jämna mellanrum. Det kommer säkert inte som någon överraskning att det hänt också i samband med babysimmet ... Jag tror att det var i samband med vår andra simtur, eller snarare efter den, som jag märkte hur de andra mammorna pysslade om sina små i omklädningsrummet och utanför. Lillisarna kunde få vatten att dricka,eller mjölk. Någon baby matades med fruktpuré och en mamma – det här tyckte jag var en medaljprestation – hade päronskivor med sig i en Tupperware-burk. Det kommer säkert inte som någon överraskning att Viktor fick klara sig på luft, samtidigt som jag mumlade ”dålig morsa, dålig morsa” som ett räddande mantra att klamra mig fast vid.

Faktum är förstås att det inte gått någon nöd på vår gosse. Men numera har jag sällat mig till babysimmets mammagäng, till de där som förstår sig på hur en törstig och hungrig liten simmare ska trakteras då han eller hon plaskat färdigt. Javisst, vi har vatten med oss i nappflaska. Vi har mjölk med oss i nappflaska. Vi har fruktpuré med oss. Och lite av allting trugar vi i Viktor före vi sätter oss i bilen och kör de tjugo minuter som det tar att köra hem. Så att han nu säkert ska klara sig ...

Snorkråkan

”Snuviga babysar njuter inte av att simma.” Så står det i infopaketet från Folkhälsan som alla blivande småsimmares föräldrar får på posten. Viktors lilla näsa är också orsaken till att vi tagit simpaus några söndagar, men om det verkligen varit nödvändigt vet jag inte. Hur snuvig är snuvig?

Senaste söndag stod hans morsa och farsa igen, med gemensamt skrynklade hjärnor, och kikade in i babynäsan. Kråkor, jo. Andtäppa, jo. Slutsats: Inget plaskande den här veckan heller. Trist, men om snuviga småttingar inte gillar att simma, så är det så.

Följande vecka, då Viktor åkt på sin första riktiga snuva (med regelrätt kråkinvasion, rinnande snor och präktiga snarkningar om nätterna) insåg jag att ett litet snörvel här eller där inte är det samma som snuva. De några sniffen som vi sett så långt betydde inte förkyld baby utan lätt överspänd, hönsig morsa. Nå, ingen skada skedd, nu vet vi var snuvgränsen går och kan ta några kråkor med i bassängen utan att det blir följdsjukdomar och gudvetvad ...

Den lätta bascillskräcken som varje simtur för med sig har jag däremot svårare att avfärda. Det är inget fel på lokalerna i Söderkulla, förutom att det är lite trångt i omklädningsrummet, och själva bassängen är som gjord för babysim. Men det där vattnet ... 32 grader varmt och klordoftande skvalpar det där. Jag kan inte hjälpa det, men alla former av simhallsvatten och bassänger gör mig smånojig, och det härvattnet  är dessutom varmare än i simhallen på hemorten.

Ett usch formas i mitt bakhuvud, men samtidigt inser jag att jag bara är fånig. Badvatten där bebisar tumlar omkring är noggrannt kontrollerat (hälsomyndigheternas mätningar finns protokollförda och upphängda på anslagstavlan utanför omklädningsrummet), ännu mer så än vanligt simhallsskvalp, och hänger man upp sig på bobbor så finns det snart ingenting som man kan göra tillsammans med bebben.

Nojiga morsor gör säkrast i att tänka så lite som möjligt på baciller i bassängen och i stället se till att njuta av sitt plaskande pyre. Bajs i vattnet är däremot en helt annan historia ...