Tunneltummel

Vad är det riktigt som felas gossen min? I söndags så var det igen duschen som höll på att dra det längre strået gentemot simbassängen. Vid bassängkanten drog Viktor i gång några ilskna tjut och kommunicerade tydligen att det här ville han inte vara med på. Jag fick ta till lite lock och pock - "Titta en sprutkanna! Ska vi gå och ta den?" - och så var det trots allt helt okej att sänka sig ner i det 32-gradiga vattnet.

Den inledande cirkelplasksången gick också fint. Nu när Viktor hade sprutkannan i ett stadigt grepp så var det ingen fara på färde. Och det kändes bra (särskilt för mig) när simledaren Maria berömde honom efter att vi sjungit färdigt och fått reda på dagens tema. Tunnlar för övrigt.

Vid ena kanten av bassängen hade Maria och Monica riggat upp en tunnel bestående av flera flytmaskar i olika färger. Den skulle vi sedan simma igenom på mage och på rygg. Mage gick bra, hur kul som helst. Kändes faktiskt lite roligt att vara inne i tunneln med ett färgglatt, lätt ljuddämpande, skumgummitak över huvudet.

Ryggsimmet fick däremot anstå. Ända sedan Viktor lärde sig svänga sig på mage så har han ogillat att ligga på rygg - en riktigt god sagobok är det enda som duger som lockbete om man ska ligga platt. Renons på böcker i plurret innebar inget ryggsim för oss.

Bassängens ena kortända var avskild med ett rep från kant till kant och i det repet hängde hulahula-ringar under vattnet. Här var det tänkt att modiga små simmare skulle dyka igenom. Blev inget av för vår del, eftersom vi simmade på tumis.

En ringformad undervattensport fanns också riggad i vårt favorittillhåll, bassänghörnet med bubbelbad och sitthylla på perfekt stå-och-gå-nivå för små killar och tjejer. Den ringen tyckte Vikor var alldeles onödig. Den hindrade hans framfart och på förslaget om att han kunde dyka igenom ringen såg han i det närmaste förnärmad ut. Vilka tokiga idéer den där morsan har!

Vi plaskade alltså på enligt vanligt mönster, hällde vatten med sprutkanna, hällde vatten med hink. Det blev inte så värst mycket tumlat i tunnlarna, men det är helt okej. Huvudsaken är att Viktor har kul  i vattnet och har plaskiver. Sedan är det sekundärt om dagens tema följs till punkt och pricka.

Surströmming

Bilen strejkade och trivdes rätt länge på service, det blev igen en veckas paus i simtagen. Nu var det en ivrig mor och en ivrig son som såg fram emot en stänkfylld söndag, eller åtminstone tolkade jag Viktors bilpladder som ivrigt. Det visade sig vara ett förhastat antagande.

Det gick fint att klä av sig och Viktor duschade nöjt samt lät sina nya badbyxor (sådana där med de berömad tre ränderna i sidan) dras på utan att knota. Iväg mot bassängen och vi håller på att gå i då jag ser sonens lilla ansikte knycklas ihop till ett skrynkligt russin. Oj, tänke jag, vad är det nu? Han som brukar tycka om vattnet.

Vikor viftade frenetiskt mot duschrummet och lät förstå att han gärna fortsatt stråla omkring sig med duschen. Jahaa, tänkte jag, en renlighetsivrande liten kille. Men så lirkade jag med honom och vi kunde sjunka ner i vattnet utan gallskrik. Snabbt var jag ändå tvungen att nappa tag i en boll för att hålla honom på humör. Det inledande cirkelsimmet gick ok, vi hälsade på alla som kommit och simma i dag varpå Viktor signalerade att han ville till sitt favoritbassänghörn.

Allt väl. Han gick på i vattnet, hittade en sprutkanna, dekanterade, sprutade lite vatten på morsan, blåste bubblor, gav katten i allt vad dagens tema - flytpuffar - hette. Perplex blev han då simledaren Maria kom och tog honom på en liten simtur (det har hon tänkt göra varje gång härefter, sa hon). När Viktor väl insåg vad som hänt, efter en liten runda i bassängen, så började underläppen darra igen och han liknade mest sin ålderstigna farmorsmormor. Mammas famn hjälpte som tur och vi simmade på utan större fadäser.

Väl tillbaka i duschrummet så blev bastun ett övertalningsmoment. Det är så skönt att gå in och torka och värma sig lite i bastun efter sim och dusch. Vikor var bara delvis av samma åsikt den här gången, men han fogade sig snällt. Snällt underkastade han sig också påklädning, samt käkade mellanmålsbanan utan att knota (visserligen knotar han en gång på hundra då det handlar om mat men ändå).

Det är skönt med ljusare tider. Perfekt att få gossen medlockad till bilen, taxistationen, potentiellt med taxibilar inne, ligger precis bredvid p-platsen. Nu ser man bilarna bättre, grädde på moset i söndags blev skåpbilen som valt samma parkering som vi. Vilken tur man kan ha!

Simdags, tralalala ...

Usch då. Tre missade simgånger känns trist. Febrigt barn, förkyld far och mor och - jag får lov att erkänna - söndagsslöa föräldrar har resulterat i en alldeles för lång paus från bassängen. Men i söndags var vi på g igen, sonen och jag, eftersom iskä idrottade på annat håll.

Vi började tralla på babysimsångern efter tuppluren och Viktor sken upp som en sol. Han gillade helt klart utsikterna för söndagskvällen och såg ännu nöjdare ut då jag lovade att han skulle få skvätta så mycket vatten på mig som han vill. Härligt med en ivrig liten kille.

För en gångs skull var vi ute i någorlunda god tid och slapp skynda oss i tvättrummet. Det kändes bra att slippa kliva ut i bassänglokalen och den här gången vara säker på att att jag kommit ihåg baddräkten ... I normalfart kan man bli lite osäker ibland om bikinin överdel verkligen sitter där den ska och inte hänger vid magtrakten.

Riktigt många bekantisbebisar i bassängen igen, otroligt hur de växer fort de små glinen! Man börjar ha förståelse för sina gamla fastrar och mostrar som alltid ojade och vojade sig då de kom på besök efter en längre paus: "oj, vad du har vuxit". Tjatigt, tyckte man då, men det ligger nog något naturligt i den där förundran. Det är en häftig process att se hur liten blir stor.

På tal om stor så frågade en av simledarna oss hur länge Viktor ännu får simma innan han fyller två. "Hela våren har vi tänkt simma", sa jag eftersom vi har exakt ett halvt år kvar till födelsedag nummer två. Våran kille är lång och har så mycket hår (vi har redan besökt barberaren tre gånger) att han ser ut som en hel liten karl.

Nåja, nog om det. Dagens simtema var något som på finska heter "lähetys sukellus". Snappade inte upp termen på svenska, men det hela går ut på att man låter babyn dyka från den ena föräldern till den andra. Simledaren Maria hjälpte oss med dyket, "nu dyker vi" sa hon till Viktor och vips var det en mycket perplex mor som insåg att hon skulle ta emot och plocka upp sin lilla firre ur vattnet. Det gick så fint, och jag sken så mycket som bara en stolt mor kan göra. Vilken tuff gosse jag har!

Efter vårt dykpass hängde vi lite i vårt favoritbassänghörn. Viktor tog tillfället i akt och visade hur fint han kan blåsa bubblor, hans bravurnummer i dessa dagar tydligen. Han var också superduktig och plocka upp en ring och en stav från bassängbotten, trots att han måste doppa hela ansiktet i vattnet. Min uppmaning om att stänga munnen först hörsammade han inte och efter att svalt tillräckligt med klorvatten så såg han sig om efter annan sysselsättning.

Aha, bollar, såg han ut att tänka när han fick syn på en guppande samling. Viktors senaste vurm är att kasta bollar och jag vet att jag är jävig då jag säger att han har en grym kastarm, men på riktigt, han kastar boll bättre än de flesta tjejer jag vet. Nu kastade han boll efter boll och vi simmade efter. Maria föreslog att vi skulle bekanta oss lite med simpuffar, snart kan Viktor börja öva sig med sådana, menade hon. Jovars, men då de där puffarna flyger så fint genom luften då man kastar dem så kan jag väl använda dem till det i stället ansåg Viktor och slängde puffar med illa dold iver.

En sprutkanna blev simturens stora behållning. Den fyllde han med vatten, tömde på vatten och fyllde igen, om och om igen. Han hade heller inte glömt vad jag lovade före vi åkte iväg på babysim, det vill säga morsan hans hann bli ordentligt vattnad före den avslutande sångcirkeln.