Vattengym

Jätteskönt att kliva ner i bassängen igen efter två veckors paus (vi har varit upptagna med andra familjemåsten), och det i ett vatten på härligt varma 33 grader celsius. Aah. Det gillar en alltid småhuttrande morsa och en liten Viktor som är så full i fart att det värmande babyhullet formligen smälter bort.

Simpasset bjöd den här gången på mycket spännande saker. 1) Det fanns några nya ansikten i gruppen, två småkillar som fick mig att fundera: har våran Viktor också varit så där liten då han började med babysim? 2) Viktors iskä hade basketmatch och vi hade momi med oss som sällskap - och hon blev åthutad direkt av simledaren, helt rätt. Håret ska tvättas före simmet och smyckena ska bort. Det borde förstås jag ha kommit ihåg att säga till om, ojoj. Ingen större skada skedd, lite shampo och så var det fixat. 3) Veckans simprogram var omväxlande och väldigt kul.

Som vanligt sjöng vi några välkomna-till-dagens-sim-sånger med tillhörande plask, men sedan var det idel nyheter. Monika, som ledde dagens simpass, hade byggt upp ett komplett vattengym för bebisar. Längs med bassängkanten fanns tiotals olika punkter med medföljande instruktioner - vi skulle stanna till vid varje station och göra de olika uppgifterna. Jätteskojigt tyckte Viktor, och morsan och momi också.

Poängen med alla punkter var förstås att öka vattenvanan på olika sätt. Vi silade vatten, vi lekte med sprutkannor, vi provade simglasögon, vi red på en flytmask, vi blåste bubblor, vi satt på en flytmatta och vi njöt i fulla drag i "bollhavet" i ett av bassängens hörn, där massor av bollar i olika färg och storlken flöt omkring. Viktors klara favorit, utan tvivel.

Punkten som skapade mest stress för en nojig morsa, var utan tvivel kanan. Gissa om jag sneglat många gånger på den där rutschbanan i bortre delen av bassängen ... Och nu var det meningen att Viktor skulle åka huvudet före ner för den knallröda faran. "Då man dykt utan kanna, från sju månaders ålder ungefär kan man åka kana. Det går nog bra", sa Monika i ett försök att lugna mig. Hon instruerade oss med lugn röst och förstås så gick det alldeles bra, Viktor kom nedglidande för kanan, dök över kanten och kom upp en aning förvånad, men inte missnöjd.

Morsan hans fick öva lite vanlig dykning - det gick fint, bra jag! - och plötsligt hade vi en litens arm som envist pekade på den där kanan igen. Det blev ett åk och det blev två, säkert hade det blivit flera ifall inte simtiden tagit slut. "Så brukar det gå. De allra flesta gillar att rutscha", skrattade Monika.

Dusch, bastu, påklädning och bananmellanmål i aulan. Det gick hur bra som helst och Viktor passade på att charma några äldre damer på kuppen. Han höjde handen och hälsade på en dam som passerade och då hon efter en stund kom förbi igen tyckte han att de kunde skaka hand. Sött så det förslår.

Hemresan var däremot tung för en trött liten simmaren. Simturen är så pass sent att jag ogärna ser att Viktor somnar i bilen, då blir det bara svårt att få honom i säng i vanlig tid. Momi fick roa honom så gott det gick och vi lyckades hålla John Blund borta hela vägen hem. Tyvärr så lyste JB också med sin frånvaro vid läggdags - övertrött?

Flyta på

Söndagen kom och den här veckan blev det ett äventyr på tumis för Viktor och mig. Äventyr speciellt för mig. Omklädningsrummet gör mig småsvettig och nervös på förhand - det kommer man inte ifrån - och efter några kriser med bilstolen så gör också det momentet mig lätt nojig.

Men lite nervkrusningar stoppar inte mig: Friskt vågat, hälften vunnet eller hur det nu heter ... så simma skulle vi. Och tur det, för det blir roligare varje gång som Viktor glider ner i bassängen. Han gillar simmet, det syns på minerna, på plaskivern, på de där små tjuten som han börjat ge ifrån sig då något är riktigt skojigt.

Den här veckans tema handlade om att bli bekant med vattnets bärkraft, dvs. om att öva sig på att flyta på olika sätt. Luta huvudet mot förälderns axel och uppmana barnet att sparka med fötterna var ett sätt som ledarna Bodil och Maria visade oss. Ett annat att lyfta barnet upp på en flytande (inte flygande) matta och låta det ligga, sitta, krypa där.

Det där med att simma rygg mot morsans axel, det skippade vi direkt. Viktor hatar allting som heter ligga på rygg, sådan har han inte ro med, så vi testade flytmattan. Där satt han rätt nöjd och tronade en stund, och var förvånansvärt försiktig. I regel är han ett riktigt busfrö som föredrar att inte vara stilla en sekund.

I vattnet igen, vi körde på i vanliga spår och jagade, greppade och gnagade på alla bollar vi fick syn på. En innebandyboll fascinerade den här gången - alla hålen gjorde att den sjönk en aning under ytan, kul för Viktor att försöka få fatt i bollen för det. En liten, färgglad fisk fastnade vi också för. Tror det var för att den påminde om fisken vi har hemma i favoritboken.

Mor och son hade flyt. Jag var nervös då det blev dykdags och Bodil fick igen ta första dykomgången på sig. Jag övade lite det rätta dykgreppet, där man stöder barnets bröstkorg ordentlig med ena handen och låter den andra vila på ryggen  (Viktor är en stor gosse och inte så lätt att greppa) och tog sedan mod till mig - "nu dyker vi!" - och det gick hur fint som helst. Bra vi!

Kändes kallt igen i bassängen (31 grader) och det var skönt att värma sig lite i bastun efter simmet. Påklädningsprocessen gick helt okej, Viktors enda "utbrytningsförsök" (han försökte stjäla nappen av en liten bebis på väg och simma) motade jag någorlunda lätt och resten gick av bara farten. Tur att vi har flyt också ibland, mor och son.