Söndagen kom och den här veckan blev det ett äventyr på tumis för Viktor och mig. Äventyr speciellt för mig. Omklädningsrummet gör mig småsvettig och nervös på förhand - det kommer man inte ifrån - och efter några kriser med bilstolen så gör också det momentet mig lätt nojig.
Men lite nervkrusningar stoppar inte mig: Friskt vågat, hälften vunnet eller hur det nu heter ... så simma skulle vi. Och tur det, för det blir roligare varje gång som Viktor glider ner i bassängen. Han gillar simmet, det syns på minerna, på plaskivern, på de där små tjuten som han börjat ge ifrån sig då något är riktigt skojigt.
Den här veckans tema handlade om att bli bekant med vattnets bärkraft, dvs. om att öva sig på att flyta på olika sätt. Luta huvudet mot förälderns axel och uppmana barnet att sparka med fötterna var ett sätt som ledarna Bodil och Maria visade oss. Ett annat att lyfta barnet upp på en flytande (inte flygande) matta och låta det ligga, sitta, krypa där.
Det där med att simma rygg mot morsans axel, det skippade vi direkt. Viktor hatar allting som heter ligga på rygg, sådan har han inte ro med, så vi testade flytmattan. Där satt han rätt nöjd och tronade en stund, och var förvånansvärt försiktig. I regel är han ett riktigt busfrö som föredrar att inte vara stilla en sekund.
I vattnet igen, vi körde på i vanliga spår och jagade, greppade och gnagade på alla bollar vi fick syn på. En innebandyboll fascinerade den här gången - alla hålen gjorde att den sjönk en aning under ytan, kul för Viktor att försöka få fatt i bollen för det. En liten, färgglad fisk fastnade vi också för. Tror det var för att den påminde om fisken vi har hemma i favoritboken.
Mor och son hade flyt. Jag var nervös då det blev dykdags och Bodil fick igen ta första dykomgången på sig. Jag övade lite det rätta dykgreppet, där man stöder barnets bröstkorg ordentlig med ena handen och låter den andra vila på ryggen (Viktor är en stor gosse och inte så lätt att greppa) och tog sedan mod till mig - "nu dyker vi!" - och det gick hur fint som helst. Bra vi!
Kändes kallt igen i bassängen (31 grader) och det var skönt att värma sig lite i bastun efter simmet. Påklädningsprocessen gick helt okej, Viktors enda "utbrytningsförsök" (han försökte stjäla nappen av en liten bebis på väg och simma) motade jag någorlunda lätt och resten gick av bara farten. Tur att vi har flyt också ibland, mor och son.
