Sura simmare

Mor och son var ute på vift på tumanhand i söndags. Det går riktigt bra att packa in killen i bilen och ta sikte på Söderkulla, det enda som försöker ställa till det är hans biorytm. Det är kolsvart utanför bilfönstren och senast vid Sköldvik-avtaget har Viktor "helljusen" på och håller på att stirra sig in i sömnen. Resultat: Morsan hans skrålar för allt vad hon är värd för att han ska hållas vaken hela vägen till Söderkulla.

Vet inte om taktiken är rätt, men åtminstone för mig skulle det kännas trögt att väckas abrupt och sedan i rekordfart sjasas ner i plurret. Eller kanske han behöver få slumra lite ... ? Den här veckans babysim var ingen succé för vår del. Klev vi ner i bassängen med fel fot före? Eller var det kanske lite väl mycket ståhej mot vad vi är vana vid från simmet?


Det var full ruljangs i bassängen direkt från start. Ett team bestående två fotografer fanns på plats för att föreviga våra små plaskare med kamera - de tog upp ena bassängänden. Restbabyer från föregående grupp stannade kvar för att de inte hunnit fotas under den egna simhalvtimmen - lite extra stökigt. Och vår egen grupp hade växt till sig, eller kändes det bara så? Jag vet inte säkert men det var nojsigt till tusen. Eller kanske bara tillräckligt annorlunda för att jag skulle ha två kramiga barnarmar och två slingrade ben tajt snurrade kring kroppen. Mest hela tiden.

Morsan i mig tänkte: "Nu tar vi dykbilden direkt och så njuter vi av simmet sedan." Viktor var inte alls av samma åsikt utan tjöt av ilska och skakade på huvudet så att vattendropparna stänkte från hans hår då jag sa "ska vi dyka?". Inte. Så vi plaskade på en stund, Viktor och jag. En sprutkanna och en boll fångade hans intresse flyktigt, men annars var dagens tema helt klart krama mamma.

Lirka, lirka, lura lite. Vi tog oss närmare undervattensfotografen igen och båda simledarna, Monica och Maria, försökte peppa Viktor att dyka lite. Tjut igen. Men Monica var rask i svängen, vinkade åt fotografen att dyka och så dök hon med Viktor. Blev ingen solskensbild direkt ... men en sådan här bild kan också vara kul - lite annorlunda, sa fotografen. Haha, sa jag med min småilskna kille i famnen och halsen ihopsnörd. Jag kände hur mitt dåliga samvete höll på att dränka mig. Hur elak får en morsa vara? Det är ju trots allt ingen cirkusapa jag har med mig på babysim, det vill säga det är inte det minsta viktigt om jag har bildbevis på att Viktor dyker eller inte. Inte viktigt alls!

Så resonerar jag i varje fall nu, efter att ha tvingat min son också framför kamera nummer två (jag vet, hur knäpp får man vara!?). Och där står den andra fotografen och leker tittut tills hon är blå i ansiktet. Viktor skrattar inte på beställning och till sist surnar han till. Inga mer bilder i dag. Samtidigt hör jag hur fotograf nummer ett mumlar något till fotograf nummer två om den där griniga ungen som inte ville le under vattnet heller. Nu surnar morsan till och sjunger slutsång mellan ihopbitna tänder.

Få se vad som händer då fotofirmans bildskörd dimper ner i e-posten. Känner mig själv såpass bra att jag nog måste titta lite på bilderna i varje fall. Jag vet också att det dåliga samvetet kommer att knacka på samtidigt ... åtminstone samtidigt som jag klickar på "beställ bilder".

Skvätta på

Två veckors simpaus kändes trist, lillkillen njuter så av sin halvtimmelånga veckodos babysim. Men ibland så går det bara inte att pussla ihop tidtabellerna, tyvärr går vuxnas jobb före småpojkars nöjen. Och så fick Viktor snornäsa och laryngitis - vet inte vad den där struphuvudshostan heter på riktigt på svenska, läkaren fick inte till det - och som vi alla vet, snuviga barn njuter inte av simmet. Paus, alltså för oss.

Men i söndags var vi igen redo att snöra på oss badbyxorna. Viktors iskä hade basketmatch så det blev mor och son som simmade på tumis. Det gick hur bra som helst, om man bortser från att dagens tema - rutschkanan - inte alls gillades av lillkillen.

Konstigt. Första gången vi provade på kanan så gjorde den omedelbart succé, men nu blev det hela raden oartikulerade och mycket ljudliga protester från Viktors sida då simledaren Monika och jag försökte få honom att ta en åktur ner i vattnet. Vill man inte så vill man inte, och det är helt okej. Det sköna med babysimmet är att man får simma just på det sätt som känns bra för dagen.

För vår del var veckans grejer en sprutkanna, följt av en boll och en liten spade att skvätta med. Stänka vatten över sig själv och över morsan, om och om igen, det var så kul att Viktor måste skratta högt. Finns inget härligare ljud än barnaskratt, så ska det låta i bassängen!

Bassängbalans

Det blev en pinsam start på veckans sim. Tidtabellen sprack redan hemma i tamburen. Det var nej till overallen, det var nej, till mössa och handskar och det var absolut nej till strumpor och skor. Resultatet: Vi startade alldeles för sent till simmet (lillkillen fick åka iväg med bara sockorna på) och kom för sent till den inledande ringleken. Inte den bästa starten på ett simpass - rutiner känns bra också i bassängen - men bra gick det för det. Skönt, skönt, skönt med en vattentemperatur på 34 grader!


Dagens tema hette balans. Det handlade om att på olika sätt låta babyn känna hur vattnet bär och hur den egna lilla kroppen hålls i balans i allt det blöta. Flytmask, flytmatta, flytbräda och föräldrarnas händer fick fungera som underlag för balansövningarna. Vi balanserade lite men det var aningen besvärligt då Viktor bedömde en knallgul sprutkanna som betydligt intressantare. Han var också mera för att plaska med händerna och trampa vatten med fötterna än för de olika flytetygen.


Den här veckan var vi samlade hela familjen i bassängen och jag var förstås ivrig och ville visa upp alla konster som Viktor lärt sig veckan innan, åka kana huvudet före och så. Men lillkillens babysim-skeptiska iskä tyckte att "vi kan väl ta det lugnt i dag och inte härja så mycket". Det kunde vi förstås, men jag ser gärna att vi gör allt för att Viktor ska bli så fisk-i-vattnet man kan bli, utan att ha fjäll och gälar då. "Äsch, grabben är du med vatten, det är inget problem", kontrade babysimmarens iskä. Jovars, men jag tror ändå starkt på att babysimmet ger en fenomenal grund för att lära sig simma på riktigt redan som ganska liten.


Vilken babysoppa det annars var i bassängen. Tydligen var varenda en av gruppens babyer på plats och det betydde att bassängen, från kant till kant, var fylld med plaskande, gurglande och skrattande småttingar. En liten kille var däremot rätt ilsken och gastade för allt vad han var värd. Kanske simpasset kom vid olämplig tid efter att klockorna flyttats en timme bakåt? Åtminstone våra rutiner har ändrats precis på minuten.