Två veckors simpaus kändes trist, lillkillen njuter så av sin halvtimmelånga veckodos babysim. Men ibland så går det bara inte att pussla ihop tidtabellerna, tyvärr går vuxnas jobb före småpojkars nöjen. Och så fick Viktor snornäsa och laryngitis - vet inte vad den där struphuvudshostan heter på riktigt på svenska, läkaren fick inte till det - och som vi alla vet, snuviga barn njuter inte av simmet. Paus, alltså för oss.
Men i söndags var vi igen redo att snöra på oss badbyxorna. Viktors iskä hade basketmatch så det blev mor och son som simmade på tumis. Det gick hur bra som helst, om man bortser från att dagens tema - rutschkanan - inte alls gillades av lillkillen.
Konstigt. Första gången vi provade på kanan så gjorde den omedelbart succé, men nu blev det hela raden oartikulerade och mycket ljudliga protester från Viktors sida då simledaren Monika och jag försökte få honom att ta en åktur ner i vattnet. Vill man inte så vill man inte, och det är helt okej. Det sköna med babysimmet är att man får simma just på det sätt som känns bra för dagen.
För vår del var veckans grejer en sprutkanna, följt av en boll och en liten spade att skvätta med. Stänka vatten över sig själv och över morsan, om och om igen, det var så kul att Viktor måste skratta högt. Finns inget härligare ljud än barnaskratt, så ska det låta i bassängen!
