Sista simtagen

Simdags igen efter en paus på två veckor. Trasig bassäng och trötta föräldrar efter vaknätter (tandsprickning) gjorde att vi igen missade babysimmet två gånger i följd. Viktor smålog hemma då jag byggde upp förväntningarna inför söndagskvällens agenda - nu var det simdags igen. 

För en gångs skulle var vi framme i tid (efter att noga ha kollat in alla lastbilar, pick up:ar, vårvädrande motorcyklar, husbilar och andra fordon på motorvägen) och kunde klä om i godan ro. För Viktors del betydde det bland annat att kissa på toalettgolvet utöver det vanliga duschbestyren.

Den här gången var min lillkille inte det minsta intresserad av att delta i den inledande simcirkeln med sång. Hans ena arm låg som en fastsugen tentakel kring min hals och med den andra handen viftade han febrilt mot favoritplatsen, bassänghörnet där han själv kan stå och gå i vattnet. Dagens tema var fotografering men då fotografen insjuknat så blev temat simma. Det betydde inga leksaker förutom simglasögon och simpuffar.

Viktor struntade blankt i dagens tema. Ska vi simma lite frågade jag men fick en stänkande energisk huvudskakning som svar, samtidigt som tentakeln kring halsen drogs åt snäppet hårdare. Så vi höll till i bassänghörnet och där stortrivdes Viktor, skvätte vatten och försökte stampa och hoppa i vattnet på samma sätt som i vattenpölarna hemma på gården. Speciellt framgångsrik var han inte i sina försök med roligt hade han.

Gårdagens babysim blev vårt sista. Vi tar en tjuvstart på sommarlovet och i höst fyller Viktor 2 så då blir han för gammal för att babysimma med Folkhälsan. Nu är rubriken på inlägget förstås missvisande. På inga villkor har Viktor tagit sina sista simtag, han ska få fortsätta plaska men det får bli i andra bassänger än den lilla, trygga och varma bassängen i Lindahemmet i Söderkulla. Förstås kommer vi att sakna våra folkhälsanledare Maria, Monica och Bodil som glatt lotsat oss i babysimmets värld. Nu får vi lov att klara oss på egen hand.

Har babysimmet uppfyllt förväntningarna? Ja och nej får jag väl säga. Det är klart att jag inte trodde att Viktor skulle lära sig simma på babysimmet, men jag hade kanske förväntat mig klarare direktiv och tips - lite mera aktivitet? - av ledarna om vad man kan och inte kan göra i vattnet med en liten simmare. Eller mera precist uttryckt, vad vi tillsammans kunde ha gjort i vattnet för att skapa en stark grund för den dag han ska lära sig simma.

Å andra sidan, kanske det är just det som hänt om söndagarna - Viktor har fått plaska, skvätta, dyka och leka i vattnet så att det blivit ett roligt och bekant element.

En halv timme går så fort och när det blev dags att sjunga "Tack och adjö för i dag" så strejkade Viktor igen. Nu hade han kommit i gång och ville inte alls säga tack och hej. Så där brukar det väl vara, allt det roliga tar slut för fort. För egen del drog jag en suck av lättnad och skyndade upp ur bassängen. Lättnaden bestod i att min värsta babysimsmardröm, det vill säga den att Viktor bajsar i bassängen, inte blivit verklighet. Vi klarade oss!*

Duschrutinerna och påklädning gick som en dans, samma med mellanmål och lite leka bilar i servicehusets aula. Viktor pladdrade på (rotvälska) nonstop och vinkade glatt åt sina simkompisar. Just då vi stod i beråd att ge oss iväg vandrade en familj in genom dörren. De tittade förbryllat omkring sig och såg just så där vilsna ut som vi måste ha gjort den första babysimgången. Nu fick vi simveteraner ställa upp och hjälpa dem hitta rätt riktning till omklädningsrummet. Cirkeln är sluten, nya små simmare tar vid.

Viktor och jag vandrade iväg till parkeringsplatsen. Han notera förtjust taxibilarna på taxistationen intill, pep förtjust vid då han såg skåpbilen som stod parkerade bredvid vår bil. Vi rattade iväg och på hemvägen frågade jag Viktor om det hade varit roligt på simmet. "Mmmm" svarade han förtjust och så fortsatte han med sin andra favoritsyssla, att bonga fordon.

Tack för oss!


* En enda gång har simmet inhiberats på grund av bajs i vattnet. En onödig rädsla med andra ord.

Pippi på brillor

Nu har vi sett det igen. Våran unge herr Viktor är en fåfäng liten gosse som gillar att sätta piff på sitt utseende (för att låna en sliten damtidningsfras). Han provar gärna nya kläder och kråmar sig framför spegeln. Nya skor är ännu snäppet bättre, inte för att tala om solglasögon - det är favoritaccessoaren framom andra.

Här hoppar vi över till veckans halvtimme i bassängen. Som vanligt anlände vi till servicehuset Linda med andan i halsen och några få minuter till förfogande för omklädning och dusch. Det finns plus och minus med att vara sent ute.

På plussidan kan man lägga att det oftast finns tomma parkeringsrutor eftersom föregående simgrupp redan hunnit klä om och har åkt hem. Plus är också att det oftast finns rätt gott om plats i omklädningsrummet (om man blundar för det faktum att det är ett litet och trångt omklädningsrum oberoende av antalet bebisar, mödrar och syskon närvarande), det vill säga vi får plats och har samtidigt gett de föregående simmarna rum att byta om.

På minussidan får väl läggas den allmänna yrseln då vi klär om, duschar och drar baddräkterna på. Här går det undan och ibland har jag kommit på mig själv att fundera då vi går till bassängen att "kom jag faktiskt ihåg att ta på mig både över och undre bikinidelen ... lite så där som i typdrömmen där man kommer naken till skolan eller jobbet. Nog med freudianska funderingar, över till plask och stänk.

Dagens tema var en upptäcktsfärd i bassängen, ett slags simcirkel med idén lånad frångymmets  konditionscirkel. För oss simmare gällde att stanna till vid de olika punkterna och göra olika övningar i vattnet. Här fanns bland annat flytmaskar och ett laminerat papper med exempel på vad man kan göra med dem. Eller så inte göra. Viktor skakade frenetiskt på huvudet då jag föreslog att vi skulle maska lite i vattnet. Nähe.

Vidare i simcirkeln hittade vi en sprutkanna och en sil. Det här var mera i Viktors smak, han hällde, skvätte och silade vatten så det stod härliga till. Bollhörnan, visserligen avskärmad med flytmaskar men uppenbarligen godtagbar, var en annan storfavorit. Jag fick lov att stoppa killen innan hans lilla kastarm slängt alla bollar upp ur bassängen.

Rutschbanan fick ett snett ögonkast, upp på flytmattorna kunde Viktor just och just tänka sig att sitta och ligga lite på, men annars var det inte mycket bevänt med de övriga punkterna i simcirkeln. Med två undantag då: spegeln och, hör och häpna, simglasögonen. Här hittade han sin nisch. Han skvätte på spegeln, skvätte igen, och kollade resultatet. Nära, längre bort, nära. Det här var hans melodi.

Riktigt ivrig blev han då vi kom till punkten där olika slags simglasögon låg och flöt. Viktor fattade galoppen direkt och vill prova glasögonen. Med möda fick jag på honom ett par och de var inte tal om att försöka ta bort dem igen. Så vi fortsatte simmet, och resten av tiden såg han allting genom en ljusgrön, allt dimmigare värld.

Titta i vattnet ville han inte med brillorna, de skulle bara vara på. Och modiga morsan (?) tänkte att nu är det ett perfekt tillfälle att dyka lite. Så vi dök och det gick hur fint som helst, även om jag tvivlar på att Viktor hann se något alls under vattnet. Imma plus läckande glasögon såg till det. Glosögon till hälften fyllda med vatten gav däremot mig möjligheten att ta av simbrillorna. Vackert så.

"Nu är det slut för i dag, tack och adjö för i dag", den biten orkade Viktor inte alls med den här söndagen. Ok. Man måste inte. Vi får se vad nästa vecka för med sig.

Tunneltummel

Vad är det riktigt som felas gossen min? I söndags så var det igen duschen som höll på att dra det längre strået gentemot simbassängen. Vid bassängkanten drog Viktor i gång några ilskna tjut och kommunicerade tydligen att det här ville han inte vara med på. Jag fick ta till lite lock och pock - "Titta en sprutkanna! Ska vi gå och ta den?" - och så var det trots allt helt okej att sänka sig ner i det 32-gradiga vattnet.

Den inledande cirkelplasksången gick också fint. Nu när Viktor hade sprutkannan i ett stadigt grepp så var det ingen fara på färde. Och det kändes bra (särskilt för mig) när simledaren Maria berömde honom efter att vi sjungit färdigt och fått reda på dagens tema. Tunnlar för övrigt.

Vid ena kanten av bassängen hade Maria och Monica riggat upp en tunnel bestående av flera flytmaskar i olika färger. Den skulle vi sedan simma igenom på mage och på rygg. Mage gick bra, hur kul som helst. Kändes faktiskt lite roligt att vara inne i tunneln med ett färgglatt, lätt ljuddämpande, skumgummitak över huvudet.

Ryggsimmet fick däremot anstå. Ända sedan Viktor lärde sig svänga sig på mage så har han ogillat att ligga på rygg - en riktigt god sagobok är det enda som duger som lockbete om man ska ligga platt. Renons på böcker i plurret innebar inget ryggsim för oss.

Bassängens ena kortända var avskild med ett rep från kant till kant och i det repet hängde hulahula-ringar under vattnet. Här var det tänkt att modiga små simmare skulle dyka igenom. Blev inget av för vår del, eftersom vi simmade på tumis.

En ringformad undervattensport fanns också riggad i vårt favorittillhåll, bassänghörnet med bubbelbad och sitthylla på perfekt stå-och-gå-nivå för små killar och tjejer. Den ringen tyckte Vikor var alldeles onödig. Den hindrade hans framfart och på förslaget om att han kunde dyka igenom ringen såg han i det närmaste förnärmad ut. Vilka tokiga idéer den där morsan har!

Vi plaskade alltså på enligt vanligt mönster, hällde vatten med sprutkanna, hällde vatten med hink. Det blev inte så värst mycket tumlat i tunnlarna, men det är helt okej. Huvudsaken är att Viktor har kul  i vattnet och har plaskiver. Sedan är det sekundärt om dagens tema följs till punkt och pricka.

Surströmming

Bilen strejkade och trivdes rätt länge på service, det blev igen en veckas paus i simtagen. Nu var det en ivrig mor och en ivrig son som såg fram emot en stänkfylld söndag, eller åtminstone tolkade jag Viktors bilpladder som ivrigt. Det visade sig vara ett förhastat antagande.

Det gick fint att klä av sig och Viktor duschade nöjt samt lät sina nya badbyxor (sådana där med de berömad tre ränderna i sidan) dras på utan att knota. Iväg mot bassängen och vi håller på att gå i då jag ser sonens lilla ansikte knycklas ihop till ett skrynkligt russin. Oj, tänke jag, vad är det nu? Han som brukar tycka om vattnet.

Vikor viftade frenetiskt mot duschrummet och lät förstå att han gärna fortsatt stråla omkring sig med duschen. Jahaa, tänkte jag, en renlighetsivrande liten kille. Men så lirkade jag med honom och vi kunde sjunka ner i vattnet utan gallskrik. Snabbt var jag ändå tvungen att nappa tag i en boll för att hålla honom på humör. Det inledande cirkelsimmet gick ok, vi hälsade på alla som kommit och simma i dag varpå Viktor signalerade att han ville till sitt favoritbassänghörn.

Allt väl. Han gick på i vattnet, hittade en sprutkanna, dekanterade, sprutade lite vatten på morsan, blåste bubblor, gav katten i allt vad dagens tema - flytpuffar - hette. Perplex blev han då simledaren Maria kom och tog honom på en liten simtur (det har hon tänkt göra varje gång härefter, sa hon). När Viktor väl insåg vad som hänt, efter en liten runda i bassängen, så började underläppen darra igen och han liknade mest sin ålderstigna farmorsmormor. Mammas famn hjälpte som tur och vi simmade på utan större fadäser.

Väl tillbaka i duschrummet så blev bastun ett övertalningsmoment. Det är så skönt att gå in och torka och värma sig lite i bastun efter sim och dusch. Vikor var bara delvis av samma åsikt den här gången, men han fogade sig snällt. Snällt underkastade han sig också påklädning, samt käkade mellanmålsbanan utan att knota (visserligen knotar han en gång på hundra då det handlar om mat men ändå).

Det är skönt med ljusare tider. Perfekt att få gossen medlockad till bilen, taxistationen, potentiellt med taxibilar inne, ligger precis bredvid p-platsen. Nu ser man bilarna bättre, grädde på moset i söndags blev skåpbilen som valt samma parkering som vi. Vilken tur man kan ha!

Simdags, tralalala ...

Usch då. Tre missade simgånger känns trist. Febrigt barn, förkyld far och mor och - jag får lov att erkänna - söndagsslöa föräldrar har resulterat i en alldeles för lång paus från bassängen. Men i söndags var vi på g igen, sonen och jag, eftersom iskä idrottade på annat håll.

Vi började tralla på babysimsångern efter tuppluren och Viktor sken upp som en sol. Han gillade helt klart utsikterna för söndagskvällen och såg ännu nöjdare ut då jag lovade att han skulle få skvätta så mycket vatten på mig som han vill. Härligt med en ivrig liten kille.

För en gångs skull var vi ute i någorlunda god tid och slapp skynda oss i tvättrummet. Det kändes bra att slippa kliva ut i bassänglokalen och den här gången vara säker på att att jag kommit ihåg baddräkten ... I normalfart kan man bli lite osäker ibland om bikinin överdel verkligen sitter där den ska och inte hänger vid magtrakten.

Riktigt många bekantisbebisar i bassängen igen, otroligt hur de växer fort de små glinen! Man börjar ha förståelse för sina gamla fastrar och mostrar som alltid ojade och vojade sig då de kom på besök efter en längre paus: "oj, vad du har vuxit". Tjatigt, tyckte man då, men det ligger nog något naturligt i den där förundran. Det är en häftig process att se hur liten blir stor.

På tal om stor så frågade en av simledarna oss hur länge Viktor ännu får simma innan han fyller två. "Hela våren har vi tänkt simma", sa jag eftersom vi har exakt ett halvt år kvar till födelsedag nummer två. Våran kille är lång och har så mycket hår (vi har redan besökt barberaren tre gånger) att han ser ut som en hel liten karl.

Nåja, nog om det. Dagens simtema var något som på finska heter "lähetys sukellus". Snappade inte upp termen på svenska, men det hela går ut på att man låter babyn dyka från den ena föräldern till den andra. Simledaren Maria hjälpte oss med dyket, "nu dyker vi" sa hon till Viktor och vips var det en mycket perplex mor som insåg att hon skulle ta emot och plocka upp sin lilla firre ur vattnet. Det gick så fint, och jag sken så mycket som bara en stolt mor kan göra. Vilken tuff gosse jag har!

Efter vårt dykpass hängde vi lite i vårt favoritbassänghörn. Viktor tog tillfället i akt och visade hur fint han kan blåsa bubblor, hans bravurnummer i dessa dagar tydligen. Han var också superduktig och plocka upp en ring och en stav från bassängbotten, trots att han måste doppa hela ansiktet i vattnet. Min uppmaning om att stänga munnen först hörsammade han inte och efter att svalt tillräckligt med klorvatten så såg han sig om efter annan sysselsättning.

Aha, bollar, såg han ut att tänka när han fick syn på en guppande samling. Viktors senaste vurm är att kasta bollar och jag vet att jag är jävig då jag säger att han har en grym kastarm, men på riktigt, han kastar boll bättre än de flesta tjejer jag vet. Nu kastade han boll efter boll och vi simmade efter. Maria föreslog att vi skulle bekanta oss lite med simpuffar, snart kan Viktor börja öva sig med sådana, menade hon. Jovars, men då de där puffarna flyger så fint genom luften då man kastar dem så kan jag väl använda dem till det i stället ansåg Viktor och slängde puffar med illa dold iver.

En sprutkanna blev simturens stora behållning. Den fyllde han med vatten, tömde på vatten och fyllde igen, om och om igen. Han hade heller inte glömt vad jag lovade före vi åkte iväg på babysim, det vill säga morsan hans hann bli ordentligt vattnad före den avslutande sångcirkeln.

Licens att skvätta

Full rulle på simmet i söndags. Gruppens alla telningar var på plats och det märktes på ruljangsen, både i omklädningsrummet och i bassängen. Men fint gick det att simma för det. Temat den här gången hette plaska och skvätta med händerna. Fantastiskt verkade min lilla kille tycka: Viktor med licens att skvätta!

Det är roligt att märka hur van Viktor blivit vid vattnet. Ju mera han skvätter detso roligare har han. Och det bekommer honom inte det minsta om han får vattenstänk och droppar i ansiktet. I favorithörnet av bassängen vågade han doppa ansiktet i vattnet för att hinna ta tag i sjunkande föremål och för att plocka upp grejer från bottnen.

Varför han gjorde det med vidöppen mun vet jag inte. Det är något slags mellanting mellan att svälja vatten och blåsa bubblor, något som han börjat med hemma i badbaljan. Och sedan skrattar badbusen så han kiknar då morsan jag säger "nej, nej, nej, inte dricka vatten" till honom. Nå, så farligt kan det väl inte vara. Vi får öva mera nästa vecka.

Enligt anvisningar av simledarna Maria och Monica så jagade Viktor också bollar genom att plaska med händerna och sedan försöka greppa den bortflytande bollen. Bollbegåvning som han är så såg han förstås också till att öva passningsspel med Fridas pappa och med Lennis mamma (den här veckan simmade vi nämligen på tumis). Det såg kul ut.

I bassängen gick allting bra men, men ...opraktiska morsan var framme i söndags, riktigt ordentligt.

Just som jag börjat tycka att det är med dusch och omklädning fungerar ganska smidigt så åkte jag på en riktig mina, bokstavligen - jag hade glömt en så fundamental sak som blöjorna hemma. I och för sig så är babysim eller motsvarande babyträff är rätt forum för den sortens klanterier, nu fick jag låna en snibb av grannen ...

och opraktiska morsan fick ge prov på ytterligare finesser. Vi har kört med byxblöjor redan länge och den vi fick nu var en sådan där med tejp. Det var riktigt knepigt att få den på en stampande, hoppande och ormande Viktor - tänk så fort sådana där blöjfärdigheter kan falla i glömska?! Nåväl, blöjan kom på och kläderna också ...

och sedan blev det dags för minan. När ytterkläderna skulle på så spred sig grymma odörer kring min lille son, just den här gången passade han på att bajsa "i byn" som det heter på finaste Borgåsvenskan. Fortfarande hade jag inga blöjor med mig och ingen fanns kvar att låna av. Skäms, opraktiska morsan! Nu blev det en osande hemfärd.

Bör väl tilläggas att jag inte tänkt göra blöjglömskan till en vana.

Bubbelbad

Det är en mycket stolt mor som rapporterar om babysimmet! Veckans tema var blåsa bubblor och det kunde inte ha kommit lägligare för oss. Dagen innan hade Viktor plötsligt lärt sig den ädla konsten att blåsa bubblor i mjölkglaset - till sin egen enorma förtjusning - och nu fick visa upp sina nya färdigheter i bassängmiljö.

"Hur blåser du bubblor" frågade jag och efter att ha demonstrerat hur det fungerar i vattnet så gjorde han precis det, blåste bubblor och solade sig i glansen från min oreserverade beundran. Vilken duktig liten kille. Senare vågade han också visa simledaren Bodil hur han blåste bubblor, och en babydocka och en hink fick också äran att se honom frusta fram en aldrig sinande ström av bubblor.

"Du kan också pröva lyssna på vattnet", föreslog Bodil och demonstrerade med ena örat mot vattenytan. Det örat ville inte Viktor höra på, han tyckte väl det fick räcka med ett nytt konsttycke per simgång. Men tro mig, här fick den stolta morsan ett nytt mål för ögonen - nu ska vi börja öva oss på att lyssna, också om jag tyvärr inte tror att mjölkglaset fungerar som läromedel i det här fallet. Vi får hitta på något annat.

För att mammas lilla simmare inte skulle blåsa sig blå i ansiktet så jagade vi lite bollar också, och lekte i bassänghörnan där vattnet är så lågt att Viktor kan gå omkring. Hink och spade fick vi med oss och han fyllde och öste och fyllde och öste. Plötsligt tog han spaden pch slängde iväg en vattenskvätt mot en liten medsimmare, en tjej på 1,5 år ungefär. Hon stämde upp i ett illvrål, blev riktigt stött. "Det var ett misstag" tröstade jag, "Viktor menade inte illa då han viftade med spaden". Och just då trodde jag genuint på den förklaringen. Men nu är jag inte längre säker.

I går kväll plockade vi fram badbaljan och Viktor plaskade på, helnöjd, med en liten stekpanna i plast i näven. Plötsligt kom en panna vatten flygande mot mig, och en till. I baljan satt en filur som stänkte vatten på mig så mycket han orkade. Vattenplasket ackompanjerade han med att skratta högt och förtjust, högre ju mer förskräckt jag låtsades vara. Hmm, vi får se nästa vecka på simmet om det blir fler skvättande "misstag" ... Då är det en mindre stolt mor som får lov att applåder mindre och uppfostra mera.