Nu har vi sett det igen. Våran unge herr Viktor är en fåfäng liten gosse som gillar att sätta piff på sitt utseende (för att låna en sliten damtidningsfras). Han provar gärna nya kläder och kråmar sig framför spegeln. Nya skor är ännu snäppet bättre, inte för att tala om solglasögon - det är favoritaccessoaren framom andra.
Här hoppar vi över till veckans halvtimme i bassängen. Som vanligt anlände vi till servicehuset Linda med andan i halsen och några få minuter till förfogande för omklädning och dusch. Det finns plus och minus med att vara sent ute.
På plussidan kan man lägga att det oftast finns tomma parkeringsrutor eftersom föregående simgrupp redan hunnit klä om och har åkt hem. Plus är också att det oftast finns rätt gott om plats i omklädningsrummet (om man blundar för det faktum att det är ett litet och trångt omklädningsrum oberoende av antalet bebisar, mödrar och syskon närvarande), det vill säga vi får plats och har samtidigt gett de föregående simmarna rum att byta om.
På minussidan får väl läggas den allmänna yrseln då vi klär om, duschar och drar baddräkterna på. Här går det undan och ibland har jag kommit på mig själv att fundera då vi går till bassängen att "kom jag faktiskt ihåg att ta på mig både över och undre bikinidelen ... lite så där som i typdrömmen där man kommer naken till skolan eller jobbet. Nog med freudianska funderingar, över till plask och stänk.
Dagens tema var en upptäcktsfärd i bassängen, ett slags simcirkel med idén lånad frångymmets konditionscirkel. För oss simmare gällde att stanna till vid de olika punkterna och göra olika övningar i vattnet. Här fanns bland annat flytmaskar och ett laminerat papper med exempel på vad man kan göra med dem. Eller så inte göra. Viktor skakade frenetiskt på huvudet då jag föreslog att vi skulle maska lite i vattnet. Nähe.
Vidare i simcirkeln hittade vi en sprutkanna och en sil. Det här var mera i Viktors smak, han hällde, skvätte och silade vatten så det stod härliga till. Bollhörnan, visserligen avskärmad med flytmaskar men uppenbarligen godtagbar, var en annan storfavorit. Jag fick lov att stoppa killen innan hans lilla kastarm slängt alla bollar upp ur bassängen.
Rutschbanan fick ett snett ögonkast, upp på flytmattorna kunde Viktor just och just tänka sig att sitta och ligga lite på, men annars var det inte mycket bevänt med de övriga punkterna i simcirkeln. Med två undantag då: spegeln och, hör och häpna, simglasögonen. Här hittade han sin nisch. Han skvätte på spegeln, skvätte igen, och kollade resultatet. Nära, längre bort, nära. Det här var hans melodi.
Riktigt ivrig blev han då vi kom till punkten där olika slags simglasögon låg och flöt. Viktor fattade galoppen direkt och vill prova glasögonen. Med möda fick jag på honom ett par och de var inte tal om att försöka ta bort dem igen. Så vi fortsatte simmet, och resten av tiden såg han allting genom en ljusgrön, allt dimmigare värld.
Titta i vattnet ville han inte med brillorna, de skulle bara vara på. Och modiga morsan (?) tänkte att nu är det ett perfekt tillfälle att dyka lite. Så vi dök och det gick hur fint som helst, även om jag tvivlar på att Viktor hann se något alls under vattnet. Imma plus läckande glasögon såg till det. Glosögon till hälften fyllda med vatten gav däremot mig möjligheten att ta av simbrillorna. Vackert så.
"Nu är det slut för i dag, tack och adjö för i dag", den biten orkade Viktor inte alls med den här söndagen. Ok. Man måste inte. Vi får se vad nästa vecka för med sig.
