Simdags igen efter en paus på två veckor. Trasig bassäng och trötta föräldrar efter vaknätter (tandsprickning) gjorde att vi igen missade babysimmet två gånger i följd. Viktor smålog hemma då jag byggde upp förväntningarna inför söndagskvällens agenda - nu var det simdags igen.
För en gångs skulle var vi framme i tid (efter att noga ha kollat in alla lastbilar, pick up:ar, vårvädrande motorcyklar, husbilar och andra fordon på motorvägen) och kunde klä om i godan ro. För Viktors del betydde det bland annat att kissa på toalettgolvet utöver det vanliga duschbestyren.
Den här gången var min lillkille inte det minsta intresserad av att delta i den inledande simcirkeln med sång. Hans ena arm låg som en fastsugen tentakel kring min hals och med den andra handen viftade han febrilt mot favoritplatsen, bassänghörnet där han själv kan stå och gå i vattnet. Dagens tema var fotografering men då fotografen insjuknat så blev temat simma. Det betydde inga leksaker förutom simglasögon och simpuffar.
Viktor struntade blankt i dagens tema. Ska vi simma lite frågade jag men fick en stänkande energisk huvudskakning som svar, samtidigt som tentakeln kring halsen drogs åt snäppet hårdare. Så vi höll till i bassänghörnet och där stortrivdes Viktor, skvätte vatten och försökte stampa och hoppa i vattnet på samma sätt som i vattenpölarna hemma på gården. Speciellt framgångsrik var han inte i sina försök med roligt hade han.
Gårdagens babysim blev vårt sista. Vi tar en tjuvstart på sommarlovet och i höst fyller Viktor 2 så då blir han för gammal för att babysimma med Folkhälsan. Nu är rubriken på inlägget förstås missvisande. På inga villkor har
Viktor tagit sina sista simtag, han ska få fortsätta plaska men det får bli i
andra bassänger än den lilla, trygga och varma bassängen i Lindahemmet i
Söderkulla. Förstås kommer vi att sakna våra folkhälsanledare Maria,
Monica och Bodil som glatt lotsat oss i babysimmets värld. Nu får vi lov
att klara oss på egen hand.
Har babysimmet uppfyllt förväntningarna? Ja och nej får jag väl säga. Det är klart att jag inte trodde att Viktor skulle lära sig simma på babysimmet, men jag hade kanske förväntat mig klarare direktiv och tips - lite mera aktivitet? - av ledarna om vad man kan och inte kan göra i vattnet med en liten simmare. Eller mera precist uttryckt, vad vi tillsammans kunde ha gjort i vattnet för att skapa en stark grund för den dag han ska lära sig simma.
Å andra sidan, kanske det är just det som hänt om söndagarna - Viktor har fått plaska, skvätta, dyka och leka i vattnet så att det blivit ett roligt och bekant element.
En halv timme går så fort och när det blev dags att sjunga
"Tack och adjö för i dag" så strejkade Viktor igen. Nu hade han kommit i
gång och ville inte alls säga tack och hej. Så där brukar det väl vara, allt det roliga tar slut för fort. För egen del drog jag en suck av lättnad och skyndade upp ur bassängen. Lättnaden bestod i att min värsta babysimsmardröm, det vill säga den att Viktor bajsar i bassängen, inte blivit verklighet. Vi klarade oss!*
Duschrutinerna och påklädning gick som en dans, samma med mellanmål och lite leka bilar i servicehusets aula. Viktor pladdrade på (rotvälska) nonstop och vinkade glatt åt sina simkompisar. Just då vi stod i beråd att ge oss iväg vandrade en familj in genom dörren. De tittade förbryllat omkring sig och såg just så där vilsna ut som vi måste ha gjort den första babysimgången. Nu fick vi simveteraner ställa upp och hjälpa dem hitta rätt riktning till omklädningsrummet. Cirkeln är sluten, nya små simmare tar vid.
Viktor och jag vandrade iväg till parkeringsplatsen. Han notera förtjust taxibilarna på taxistationen intill, pep förtjust vid då han såg skåpbilen som stod parkerade bredvid vår bil. Vi rattade iväg och på hemvägen frågade jag Viktor om det hade varit roligt på simmet. "Mmmm" svarade han förtjust och så fortsatte han med sin andra favoritsyssla, att bonga fordon.
Tack för oss!
* En enda gång har simmet inhiberats på grund av bajs i vattnet. En onödig rädsla med andra ord.
