Sista simtagen

Simdags igen efter en paus på två veckor. Trasig bassäng och trötta föräldrar efter vaknätter (tandsprickning) gjorde att vi igen missade babysimmet två gånger i följd. Viktor smålog hemma då jag byggde upp förväntningarna inför söndagskvällens agenda - nu var det simdags igen. 

För en gångs skulle var vi framme i tid (efter att noga ha kollat in alla lastbilar, pick up:ar, vårvädrande motorcyklar, husbilar och andra fordon på motorvägen) och kunde klä om i godan ro. För Viktors del betydde det bland annat att kissa på toalettgolvet utöver det vanliga duschbestyren.

Den här gången var min lillkille inte det minsta intresserad av att delta i den inledande simcirkeln med sång. Hans ena arm låg som en fastsugen tentakel kring min hals och med den andra handen viftade han febrilt mot favoritplatsen, bassänghörnet där han själv kan stå och gå i vattnet. Dagens tema var fotografering men då fotografen insjuknat så blev temat simma. Det betydde inga leksaker förutom simglasögon och simpuffar.

Viktor struntade blankt i dagens tema. Ska vi simma lite frågade jag men fick en stänkande energisk huvudskakning som svar, samtidigt som tentakeln kring halsen drogs åt snäppet hårdare. Så vi höll till i bassänghörnet och där stortrivdes Viktor, skvätte vatten och försökte stampa och hoppa i vattnet på samma sätt som i vattenpölarna hemma på gården. Speciellt framgångsrik var han inte i sina försök med roligt hade han.

Gårdagens babysim blev vårt sista. Vi tar en tjuvstart på sommarlovet och i höst fyller Viktor 2 så då blir han för gammal för att babysimma med Folkhälsan. Nu är rubriken på inlägget förstås missvisande. På inga villkor har Viktor tagit sina sista simtag, han ska få fortsätta plaska men det får bli i andra bassänger än den lilla, trygga och varma bassängen i Lindahemmet i Söderkulla. Förstås kommer vi att sakna våra folkhälsanledare Maria, Monica och Bodil som glatt lotsat oss i babysimmets värld. Nu får vi lov att klara oss på egen hand.

Har babysimmet uppfyllt förväntningarna? Ja och nej får jag väl säga. Det är klart att jag inte trodde att Viktor skulle lära sig simma på babysimmet, men jag hade kanske förväntat mig klarare direktiv och tips - lite mera aktivitet? - av ledarna om vad man kan och inte kan göra i vattnet med en liten simmare. Eller mera precist uttryckt, vad vi tillsammans kunde ha gjort i vattnet för att skapa en stark grund för den dag han ska lära sig simma.

Å andra sidan, kanske det är just det som hänt om söndagarna - Viktor har fått plaska, skvätta, dyka och leka i vattnet så att det blivit ett roligt och bekant element.

En halv timme går så fort och när det blev dags att sjunga "Tack och adjö för i dag" så strejkade Viktor igen. Nu hade han kommit i gång och ville inte alls säga tack och hej. Så där brukar det väl vara, allt det roliga tar slut för fort. För egen del drog jag en suck av lättnad och skyndade upp ur bassängen. Lättnaden bestod i att min värsta babysimsmardröm, det vill säga den att Viktor bajsar i bassängen, inte blivit verklighet. Vi klarade oss!*

Duschrutinerna och påklädning gick som en dans, samma med mellanmål och lite leka bilar i servicehusets aula. Viktor pladdrade på (rotvälska) nonstop och vinkade glatt åt sina simkompisar. Just då vi stod i beråd att ge oss iväg vandrade en familj in genom dörren. De tittade förbryllat omkring sig och såg just så där vilsna ut som vi måste ha gjort den första babysimgången. Nu fick vi simveteraner ställa upp och hjälpa dem hitta rätt riktning till omklädningsrummet. Cirkeln är sluten, nya små simmare tar vid.

Viktor och jag vandrade iväg till parkeringsplatsen. Han notera förtjust taxibilarna på taxistationen intill, pep förtjust vid då han såg skåpbilen som stod parkerade bredvid vår bil. Vi rattade iväg och på hemvägen frågade jag Viktor om det hade varit roligt på simmet. "Mmmm" svarade han förtjust och så fortsatte han med sin andra favoritsyssla, att bonga fordon.

Tack för oss!


* En enda gång har simmet inhiberats på grund av bajs i vattnet. En onödig rädsla med andra ord.

Pippi på brillor

Nu har vi sett det igen. Våran unge herr Viktor är en fåfäng liten gosse som gillar att sätta piff på sitt utseende (för att låna en sliten damtidningsfras). Han provar gärna nya kläder och kråmar sig framför spegeln. Nya skor är ännu snäppet bättre, inte för att tala om solglasögon - det är favoritaccessoaren framom andra.

Här hoppar vi över till veckans halvtimme i bassängen. Som vanligt anlände vi till servicehuset Linda med andan i halsen och några få minuter till förfogande för omklädning och dusch. Det finns plus och minus med att vara sent ute.

På plussidan kan man lägga att det oftast finns tomma parkeringsrutor eftersom föregående simgrupp redan hunnit klä om och har åkt hem. Plus är också att det oftast finns rätt gott om plats i omklädningsrummet (om man blundar för det faktum att det är ett litet och trångt omklädningsrum oberoende av antalet bebisar, mödrar och syskon närvarande), det vill säga vi får plats och har samtidigt gett de föregående simmarna rum att byta om.

På minussidan får väl läggas den allmänna yrseln då vi klär om, duschar och drar baddräkterna på. Här går det undan och ibland har jag kommit på mig själv att fundera då vi går till bassängen att "kom jag faktiskt ihåg att ta på mig både över och undre bikinidelen ... lite så där som i typdrömmen där man kommer naken till skolan eller jobbet. Nog med freudianska funderingar, över till plask och stänk.

Dagens tema var en upptäcktsfärd i bassängen, ett slags simcirkel med idén lånad frångymmets  konditionscirkel. För oss simmare gällde att stanna till vid de olika punkterna och göra olika övningar i vattnet. Här fanns bland annat flytmaskar och ett laminerat papper med exempel på vad man kan göra med dem. Eller så inte göra. Viktor skakade frenetiskt på huvudet då jag föreslog att vi skulle maska lite i vattnet. Nähe.

Vidare i simcirkeln hittade vi en sprutkanna och en sil. Det här var mera i Viktors smak, han hällde, skvätte och silade vatten så det stod härliga till. Bollhörnan, visserligen avskärmad med flytmaskar men uppenbarligen godtagbar, var en annan storfavorit. Jag fick lov att stoppa killen innan hans lilla kastarm slängt alla bollar upp ur bassängen.

Rutschbanan fick ett snett ögonkast, upp på flytmattorna kunde Viktor just och just tänka sig att sitta och ligga lite på, men annars var det inte mycket bevänt med de övriga punkterna i simcirkeln. Med två undantag då: spegeln och, hör och häpna, simglasögonen. Här hittade han sin nisch. Han skvätte på spegeln, skvätte igen, och kollade resultatet. Nära, längre bort, nära. Det här var hans melodi.

Riktigt ivrig blev han då vi kom till punkten där olika slags simglasögon låg och flöt. Viktor fattade galoppen direkt och vill prova glasögonen. Med möda fick jag på honom ett par och de var inte tal om att försöka ta bort dem igen. Så vi fortsatte simmet, och resten av tiden såg han allting genom en ljusgrön, allt dimmigare värld.

Titta i vattnet ville han inte med brillorna, de skulle bara vara på. Och modiga morsan (?) tänkte att nu är det ett perfekt tillfälle att dyka lite. Så vi dök och det gick hur fint som helst, även om jag tvivlar på att Viktor hann se något alls under vattnet. Imma plus läckande glasögon såg till det. Glosögon till hälften fyllda med vatten gav däremot mig möjligheten att ta av simbrillorna. Vackert så.

"Nu är det slut för i dag, tack och adjö för i dag", den biten orkade Viktor inte alls med den här söndagen. Ok. Man måste inte. Vi får se vad nästa vecka för med sig.