Jätteskönt att kliva ner i bassängen igen efter två veckors paus (vi har varit upptagna med andra familjemåsten), och det i ett vatten på härligt varma 33 grader celsius. Aah. Det gillar en alltid småhuttrande morsa och en liten Viktor som är så full i fart att det värmande babyhullet formligen smälter bort.
Simpasset bjöd den här gången på mycket spännande saker. 1) Det fanns några nya ansikten i gruppen, två småkillar som fick mig att fundera: har våran Viktor också varit så där liten då han började med babysim? 2) Viktors iskä hade basketmatch och vi hade momi med oss som sällskap - och hon blev åthutad direkt av simledaren, helt rätt. Håret ska tvättas före simmet och smyckena ska bort. Det borde förstås jag ha kommit ihåg att säga till om, ojoj. Ingen större skada skedd, lite shampo och så var det fixat. 3) Veckans simprogram var omväxlande och väldigt kul.
Som vanligt sjöng vi några välkomna-till-dagens-sim-sånger med tillhörande plask, men sedan var det idel nyheter. Monika, som ledde dagens simpass, hade byggt upp ett komplett vattengym för bebisar. Längs med bassängkanten fanns tiotals olika punkter med medföljande instruktioner - vi skulle stanna till vid varje station och göra de olika uppgifterna. Jätteskojigt tyckte Viktor, och morsan och momi också.
Poängen med alla punkter var förstås att öka vattenvanan på olika sätt. Vi silade vatten, vi lekte med sprutkannor, vi provade simglasögon, vi red på en flytmask, vi blåste bubblor, vi satt på en flytmatta och vi njöt i fulla drag i "bollhavet" i ett av bassängens hörn, där massor av bollar i olika färg och storlken flöt omkring. Viktors klara favorit, utan tvivel.
Punkten som skapade mest stress för en nojig morsa, var utan tvivel kanan. Gissa om jag sneglat många gånger på den där rutschbanan i bortre delen av bassängen ... Och nu var det meningen att Viktor skulle åka huvudet före ner för den knallröda faran. "Då man dykt utan kanna, från sju månaders ålder ungefär kan man åka kana. Det går nog bra", sa Monika i ett försök att lugna mig. Hon instruerade oss med lugn röst och förstås så gick det alldeles bra, Viktor kom nedglidande för kanan, dök över kanten och kom upp en aning förvånad, men inte missnöjd.
Morsan hans fick öva lite vanlig dykning - det gick fint, bra jag! - och plötsligt hade vi en litens arm som envist pekade på den där kanan igen. Det blev ett åk och det blev två, säkert hade det blivit flera ifall inte simtiden tagit slut. "Så brukar det gå. De allra flesta gillar att rutscha", skrattade Monika.
Dusch, bastu, påklädning och bananmellanmål i aulan. Det gick hur bra som helst och Viktor passade på att charma några äldre damer på kuppen. Han höjde handen och hälsade på en dam som passerade och då hon efter en stund kom förbi igen tyckte han att de kunde skaka hand. Sött så det förslår.
Hemresan var däremot tung för en trött liten simmaren. Simturen är så pass sent att jag ogärna ser att Viktor somnar i bilen, då blir det bara svårt att få honom i säng i vanlig tid. Momi fick roa honom så gott det gick och vi lyckades hålla John Blund borta hela vägen hem. Tyvärr så lyste JB också med sin frånvaro vid läggdags - övertrött?
