Jag har en väninna med en son som är ganska exakt en månad yngre än vår Viktor. Vi går ut på promenader,vi låter gossarna våra leka tillsammans och per telefon utbyter vi erfarenheter om allt från nappflaskor och blöjstorlekar till goda råd om babyaktiviteter. Till exempel tipsade hon mig om hur mycket barnmusik det finns på Spotify och jag tipsade henne om hur kul det är att babysimma. (Allra viktigast är förstås att snacka över en kopp kaffe med något gott till, men det är en annan historia.)
I vilket fall som helst så har hon ett kul sätt att ”banna” sig själv. Hon kan exempelvis packa in sin lillkille i vagnen och konstatera att ”han har bara hjälmmössa och huva på sig, jag tog ingen annan mössa med mig, nu är jag säkert en dålig morsa igen”. Den sista delen av kommentaren har fastnat hos mig och är faktiskt ganska fix. Tänk så skönt att kunna ge sig själv lite respit i moderskapet. Jag menar vi mammor pysslar från morgon till kväll med våra gullegryn och gör allt för att de ska ha det så bra som möjligt. Vi går till ytterligheter och tänjer det där lilla exta för att hinna till. Och ändå är vi inte riktigt nöjda.
Den där dålig morsa-titeln har jag fått lov att damma av med jämna mellanrum. Det kommer säkert inte som någon överraskning att det hänt också i samband med babysimmet ... Jag tror att det var i samband med vår andra simtur, eller snarare efter den, som jag märkte hur de andra mammorna pysslade om sina små i omklädningsrummet och utanför. Lillisarna kunde få vatten att dricka,eller mjölk. Någon baby matades med fruktpuré och en mamma – det här tyckte jag var en medaljprestation – hade päronskivor med sig i en Tupperware-burk. Det kommer säkert inte som någon överraskning att Viktor fick klara sig på luft, samtidigt som jag mumlade ”dålig morsa, dålig morsa” som ett räddande mantra att klamra mig fast vid.
Faktum är förstås att det inte gått någon nöd på vår gosse. Men numera har jag sällat mig till babysimmets mammagäng, till de där som förstår sig på hur en törstig och hungrig liten simmare ska trakteras då han eller hon plaskat färdigt. Javisst, vi har vatten med oss i nappflaska. Vi har mjölk med oss i nappflaska. Vi har fruktpuré med oss. Och lite av allting trugar vi i Viktor före vi sätter oss i bilen och kör de tjugo minuter som det tar att köra hem. Så att han nu säkert ska klara sig ...
