Det är som förgjort. Ingen simpremiär i söndags heller. Bobban kom till familjen med rinnande näsa och hackande hosta, lämpligt till lördagens ettårskalas. Viktor snorade sig igenom smakprovet på gräddtårtan (grädde ok, själva kakan bäst att bara slänga omkring sig) men babysimmet på söndagen blev vi tvungna att avstå ifrån.
Meningen från Folkhälsans webbplats ekade i huvudet på mig: "snuviga barn njuter inte av att simma.".
Nehej. Inget babysim nu heller. För att ta till hederlig finlandssvenska, det harmar, och det harmar rejält. Det börjar kännas som att allt jag knappar ner här i bloggen är en räcka undanflykter för varför vi INTE simmar. Och det är väl inte riktigt det som är tanken med texter som ska handla om familjens babysimmare och hans bravader i vattnet ...
Dessutom. Viktor vet inte vad han går miste om när simmet faller bort från schemat men morsan hans vet: lillkillen njuter i vattnet, han får se andra små knattar plaska omkring (plus slippa stirra på morsans nylle hela tiden) och samtidigt får han lite omväxling i vardagen. Nå, än misströstar vi inte - han får ju trots allt babysimma tills han blir två, skämt åsido.
Till all tur verkar det som om bobban håller på att vinka farväl till oss (för den här gången). Flera dagar kvar till simdags, den här veckan måste det helt enkelt gå vägen. Nu ska vi kurera oss, se till att vi inte försover oss och prova att badbyxorna fortfarande passar på Viktor - det sista ska göras i god tid - och sedan blir det plask i plurret!
