Veckoslutet kom och bobban hade rest bort för gott, äntligen sa det plask i plurret för den här hösten!
Det kändes superskönt att få ordning på familjens söndagsrutiner och ratta mot Sibbo, sen söndagseftermiddag. Lika bra kändes det att komma till väl bekant omklädnings- och duschrum, och lite pirrade det allt i magen när vi väl stod vid bassängkanten och såg den föregående gruppen plaska runt i cirkel och sjunga "Tack och adjö för i dag, nu är det slut för i dag ...".
Härligt att glida ner i bassängen, hälsa på gamla bekantingar från våren och samtidigt kolla in hur mycket babysarna vuxit över sommaren. Pyttesmå nykomlingar fanns också i gruppen och plötsligt kändes det som om våran Viktor redan var simveteran. Allra minst.
Vi njöt i plurret och övade på dagens tema; sparkar. Jättekul! Våran babysimmare (1 år för en dryg vecka sedan) börjar var så stor att han förstår (eller?) då säger åt honom att sparka med fötterna och visar hur man gör. Simpremiären gick ändå inte utan att opraktiska morsan fick skrämselhicka ...
En av babysimmets ledare kom fram och undrade om vi var i rätt grupp? Om Viktor kanske fyllt två år? Om ... ja? Varför fanns vi inte med på listan över deltagare? Jaha, tänkte jag, här har jag gått och tjatat om babysimmet hela halva sommaren och nu har vi a) inte fattat att man måste anmäla sig på nytt, b) missat så många gånger att vi blivit utsparkade ur gruppen. Vilken tur att allt ordnade upp sig till sist och vi kunde plaska vidare.
Det är riktigt kul att vara i bassängen med en lite större kille. Nu hade babysimmets härligt glada ledare Bodil många tips att komma med för hur vi själva kan öva olika grejer med Viktor i vattnet. Som en direkt följd av det vågade han bland annat doppa ansiktet i vattnet. Blåste bubblor gjorde han ännu inte trots att både farsan och morsan hans blåste sig blå i ansiktet då de agerade exempel. Bussiga killen vågade också sträcka sig efter några ringar som låg under vattenytan och hägrade.
Dykdags blev det också. Jag erkände skamset för Bodil vilken flopp det blev i somras då jag dök med Viktor i simhallen. "Han är så stor att han troligtvis kan dyka, han kanske bara inte ville", tröstade hon. För säkerhets skull tog vi experthjälp den här dykgången, och Viktor fick dyka genom en vattenstråle och ner i bassängen. Resultatet: en blöt och glad liten grabb som solade sig i berömmet som följde på ett lyckat dopp.
Duschsvängen och ruljangsen i omklädningsrummet var det som opraktiska morsan bävat för hela sommaren. Med facit på hand kan jag säga att det gick både sämre och bättre än väntat. Tvättoperationen gick lättare än tidigare i och med att man kan ställa Viktor och stå i duschen. Påklädningen var däremot en fars som bland annat omfattade en extra pöl på golvet samt en morsa som fick kämpa för att få sig själv något så när påklädd och samtidigt ränna efter sonen för att få på honom blöja och body. Vid byxorna jag upp och lät Viktors iskä fortsätta med resten av plaggen, utanför omklädningsrummet.
Bristande disciplin? Jag kan inte låta bli att se framför mig simmarkillen på ett och halvt år som snällt satt på bänken i omklädningsrummet, sörplade i sig saft och väntade på att hans mamma skulle ha tid att klä på honom ...
